Skriv
Stäng

Georg Sjöman

Herr Georg Sjöman ,tager ömt i famnen
sin lilla älskling, å styr ur hamnen.
Han sa till henne: När näst vi rå(kas)
ska jag med dej uti kyrkan gå

Vi länge seglat, med skepp Cecilia
ett ståtligt fartyg, med rigg å talja.
Men i den åttonde november stod
de stolta vågorna oss rätt emot.

Vi seglade länge, fram och tillbaka
vi seglade i fem, och åttio dagar
Men så en dag när en, våg gick över däck
itu sprang seglen och skutan läck.

Ja et går väl an om, de´ej bli värre
men hungersnöden, tar ut, O Herre.
De hade vatten, men inget bröd
å arma sjömän, en säker död.

Ja det drages lott, å det kastas tärning
å lotten faller, på Georg Sjöman.
Han blir så sorgsen, han fall´i gråt.
Ska jag så ensam från livet gå?

Herr Georg Sjöman, sin kniv upptager,
han tänker mörda, men sig bedrager.
Kaptenen ett steg, tillbaka tager
å sin revolver, ur fickan drar.

Kaptenen riktar, å skottet smäller
han Georg Sjöman, till däcket faller.
Han dukar under, han blir ett lik.
Sjömännen rusar ut, i vild panik.

Av hunger flämtade, de honom togo
å ur kabyssen, de honom drogo
Det reddes måltid, man glömde snart
att köttet var av, en god kamrat

Det andra salta-des ned att spisa
om ingen räddning, sig skulle visa
Då syns en seglare, långt borta än
som styrde ned mot, olycksskeppet sen.

Vi blevo räddade, men ej ur sinnet
kan detta gräsliga, gå ur sinnet.
Vi fingo all, en stilla natt
och blev i New York, ilander satt.

Men än i Sverige, det går en flicka
som jämt och ständigt, mot havet blickar.
hon ser så sorgsen, hon vill stå brud
men Georg Sjöman, är redan död.

Transkription av inspelning med Rickard Pettersson, Burträsk, 1979, riktad med ett par verser ur Stenvall: Sång under segel, Sthlm 1935
Bengt Martinsson, mars 1991


1998-2010 © www.folkdansaren.se