Tillbaka ¬ Västerbottensdräkten ¬ Man ¬ Kvinna

Västerbottensdräkten

Denna text är tagen från Västerbotten 1983 nr 1

1909 bildades Västerbottens läns hemslöjdsförening. Det ser ut som om föreningen redan under sina första år kom att engageras i skapandet av en dräkt för Västerbottens län. Kanske kändes behovet starkt inför den stundande Baltiska utställningen i Malmö 1914. Till denna förelåg den första kvinnliga västerbottensdräkten, som visades tillsammans med västerbottniska vävnader. Dräkten ser ut som den som finns avbildad och beskriven i VÄSTERBOTTEN 1923. Där står att läsa: »Sedan åtskilliga år har försök gjorts av hemslöjdsintresserade i Västerbotten, på sistone också av de västerbottniska folkdanslagen, att av dräkdetaljer från våra bygder konstruera eller rekonstruera en Västerbottensdräkt.» Dessa dräktdetaljer utgjordes av »tvärarmatröjan » från Lövånger i Nordiska museet och av en bind mössa av okänd härkomst. Dräktkonstruktionen beskrivs så här:  »Stycke och mössa: kulört för yngre och ogifta. Svart för äldre och gifta.  Skjorta = särk: vit med enkel ogar­nerad halslinning och sprund fram. Krage anses kunna brukas, men utan spetsar eller broderier.  Tröja: blårandig, enligt gammal modell från Nor­diska museet, av ylle eller bomull. Slät åtsittande, utan söm över axlar, klippt i ett med långa, tätt åt­sittande ärmar, framtill hjärtformad ringning och knäppning med hakar och hyskor, något åt vänster sida.  Sidenhalsduk: brokig. Får hänga i en lös snibb på ryggen, men framtill stickas snibbarna inom trö­jans ringning.  Kjol: av svart vadmal eller tunnare hemvävt ylletyg. Kort rynkad runt om livet.  Skärp: av samma tyg som kjolen, ca 20 cm brett, med bro­derade ändar, knytes med en liten rosett mitt fram. Får sedan hänga rakt ner, så att det bildar liksom ett förkläde. Ytterkofta: av samma material som kjolen och sydd som tröjan, men hög i halsen med en låg uppstående krage av samma typ. Knäppt mitt fram med hornknappar. Underkjol: av svart och rött jämnrandigt bomullstyg samt 'stickstubb'. Skor: med träbottnar. överläder av skinn (läder). Strumpor: svarta.» Denna beskrivning av den västerbottniska kvinnodräkten skulle härstamma från Burträsk och Lövångers socknar och uppgifterna var lämnade av Gunborg Grenander, född Markgren, i Burträsk och Dagmar Rönnberg i Ljusvattnet. Redan 1927 kan man se att dräkten börjat ändra utseende, tröjans långa ärmar har klippts av och liknar närmast en holkärm. Några år senare är även denna ärm borta och utseendet börjar nu likna ett livstycke. Inför prins Gustaf Adolfs och prinsessan Sibyllas besök i Västerbotten 1933 genomgick dräkten sin största förändring. En dräkt skulle skänkas till prinsessan och det ansågs då att en viss översyn måste göras. Bandet med de broderade ändarna betraktades exempelvis som olämpligt, då ursprunget var okänt. Två nya förslag till förkläden gjordes. Ett av blått siden med en bård nertill av bindmössans broderi, samma tyg som mössans och ett annat vävt i svart halvylle med längsgående ränder i Holmöväv. Mönstret till det vävda förklädet sägs en föreståndare på Hemslöjden i Umeå ha fått, när hon träffade en bonde på väg in till stan. Baktill på lastflaket till mjölkskjutsen låg ett fälltäcke över mjölkkrukorna. Hon fick en bit av bonden och detta skall ha utgjort förlaga till förklädet. De två uppgjorda förslagen sändes till Stockholm för »godkännande», vart är inte känt. Resultatet blev det vävda förklädet i Holmöväv. Sidenschalen hade också vid denna tid bytts ut mot ett hemvävt halskläde, rutigt i tunt merceriserat bomullsgarn. Det fanns i två färgställningar, blått och vinrött. Bindmössan fanns också att få med broderi på vinrött siden. Vinrött halskläde och mössa sades nu vara avsedda för ogift kvinna. Halvlinneblusen hade försetts med broderi på krage och »manschett» och avslutades nertill med en fåll i vilken ett resårband var indraget. Om dessa förändringar som dräkten genomgick under 1930-talet står att läsa i VÄSTERBOTTEN 1940, där dräkten också avbildas i färg. Under en lång följd av år, från 1930-talet och framåt, har dräkten förändrats på grund av svårigheter att få tag på material och rätta färger. Men även snitt och sömnad har starkt varierat. Livstycket har haft tryckknappar eller hyska och hake för hopsättning, andra har haft blixtlås mitt fram eller i sidan, kjol och livstycke finns hopsydda med blixtlås fram. Bystsömmar och sprängveck är vanliga, linning på livstycke, av sidenbanden har sytts förkläden -ja, uppräkningen skulle kunna bli lång - varianterna har varit många. Största orsaken till att detta inträffat, är förmodligen att det saknats originalplagg - det har saknats ett dräktskick att falla tillbaka på och det har heller inte funnits någon uppsydd västerbottensdräkt hos Hemslöjden som rättesnöre. 

1952 förelåg ett förslag till brosch för västerbottensdräkten utarbetat av Evert Larsson, Hössjö. 1954 kom boschet i produktion, ett komponerat cirkelrunt silverbrosch med kornax och skära. Det finns inte längre i produktion. I början av 1980-talet har representanter för Svenska Ungdomsringen för bygdekultur och Hemslöjden enats om förslag till förbättringar av dräkten. Som underlag för detta arbete har västerbottensdräkter från olika tider inlånats och studerats. Förbättringsförslagen har framförallt gällt tillskärning, sömnad och material. Frågan om en manlig västerbottensdräkt aktualiserades 1923. 

I Norra Västerbottens Julhälsning detta år kan man läsa: Under en följd av år har problemet om en Västerbottnisk mansdräkt sysselsatt intresserade personers hjärnor. Arbetet med att skaffa fram något karaktäristiskt har gått trögt, kanske mest därför att hoppet om ett gynnsamt resultat inte varit alltför stort. Man har stirrat sig blind på vadmalsbyxor, kängskor och skoband och haft på känn att en dräkt byggd på dessa plagg inte haft några utsikter att slå igenom. Vidare sägs:  Ingen tror väl heller på allvar, att en pampig västerbottnisk bonde t ex gifte sig i vadmalsbyxor och kängskor! 
Intendent Ernst Westerlund, Skellefteå, som inte avslöjar vilka de intresserade personerna är, ger i artikeln ett förslag på hur en mansdräkt skulle kunna se ut: Svarta halvstövlar med röd kant överst på skaftet, svarta byxor instoppade i stövelskaften, svångrem, blå vadmalsskjorta, den brokiga västen, en svart/vit/blå halsduk kring halsen och en svart hatt av ullfilt med gult band kring, kullen. En dräkt i denna sammansättning är provad och gör ett synnerligen äkta och originellt intryck. Vad ovan skrivits är ju dock ännu att betrakta som ett förslag. Men jag skulle önska att förslaget med eventuella ändringar, kunde bliva något mera. Varför skulle just Västerbotten vara det enda landskap som saknar egen mansdräkt? Den brokiga väst som här. nämns, skall vara en gammal väst som hittats på en vind, en »kyrkväst». Tyvärr är både denna väst och de stövlar som har stått modell spårlöst borta. Redan i »Redogörelse för kurserna vid Västerbottens läns folkhögskola, Lantmannaskola och hushållsskola i Degerfors läsåret 1923-24 kan man se ett foto av Hartvig Brändström, Teg, iförd den första västerbottniska mansdräkten, som framställts genom folkdanslaget »Midsommarkransens» försorg. Ivrig initiativtagare till att denna dräkt uppsyddes var rektorskan Vifell i Vindeln. Vid visningen av den var man enig om att den fyllde alla anspråk: »dess intryck av kärv manlighet står i bästa överensstämmelse med karaktären hos det landskap, den skall representera.» Denna dräkt överensstämmer i stort med dess nuvarande utseende. När dräkten beskrivs i VÄSTERBOTTEN 1940, hör till den en virkad rosa/ brun mössa, som senare under 1950-talet byttes ut mot en virkad i grönt och svart. Detta förmodligen sedan man upptäckt, att originalet till denna mössa i Nordiska museet kom från Överkalix i Norrbotten. Den grön/svarta mössan är troligen komponerad av Evert Larsson. Virkade mössor har använts också i Västerbotten, vilket framgår av bouppteckningar och ett foto från Sörfors. Idag rekommenderas en kaskett, till dräkten, uppsydd efter något av de original som finns här i länet. I beskrivningen 1940 omtalas, också en jacka. På ett, foto från 1938 vid Nordiska museet ser man denna jacka med tätt åtsittande liv, som slutar vid midjan och har dubbla rader av knappar. Om plaggets härkomst finns inga uppgifter. Den har ståndkrage och stora slag. Den dräkt man i början av 1980-talet enats om att rekommendera: 

Kvinnodräkt:

Kjol: svart helylle, tuskaft, tre väder med knäppta ryn­kor bak, nederkant och linning skodda med linne. Livstycke: randigt halvylletyg i oliksidig korskypert, blågrön botten med längsgående ränder i gult, svart, rost och vitt. Linnefodrat. Förkläde: randigt halvylle i Holmöväv, svart botten med längsgående ränder i rosa/rött, rost, vitt, grönt och gult. Förklädesband i förklädets färger i varp­rips. Knyts i vänster sida. överdel: linne, med eller utan hålsömsbroderi på krage, smal obroderad ärmlinning. Underkjol: kopia av underkjol från Hössjö, Umeå soe­ken. Linne med nederdel av randigt bomullstyg, tu­skaft. Bomullstyget kan variera. Alt. lång särk: bomull utan broderi på krage och ärmlin­ning. Halskläde: rutigt merceriserat bomull, tuskaft i blått, gult, rött, rosa, grönt, svart och ljusblått. Frans runt om. Alternativ som helgdagsschal: enkelt mönstrad sidenschal. Bindmössa: svart eller mörkblått siden med tambur­sömsbroderi. Kopia av gammal bindmössa. Stycke: av spets med linneremsa i storlek och form som de gamla styckena. Alt. stycke i tyll med broderi och ytterst knypplad spets. Smycke: enkel silversölja. Strumpor: svarta ullstrumpor med strumpeband. Skor: svart klacksko. Molväska: enkel kjolväska i oblekt linne att bäras osyn­lig under förkläde eller kjol, alternativt sys en kjol­ficka i kjolen. Ytterplagg: storschal, svart tuskaft med tvistränder i svart/vitt. Frans runt om.  

Mansdräkt: 

Svarta halvstövlar med röd kant överst på skaftet, svarta byxor instoppade i stövelskaften, svångrem, blå vadmalsskjorta, den brokiga västen, en svart/vit/blå halsduk kring halsen och en svart hatt av ullfilt med gult band kring, kullen. En dräkt i denna sammansättning är provad och gör ett synnerligen äkta och originellt intryck. Vad ovan skrivits är ju dock ännu att betrakta som ett förslag. Men jag skulle önska att förslaget med eventuella ändringar, kunde bliva något mera. Varför skulle just Västerbotten vara det enda landskap som saknar egen mansdräkt?
Den brokiga väst som här. nämns, skall vara en gammal väst som hittats på en vind, en »kyrkväst». Tyvärr är både denna väst och de stövlar som har stått modell spårlöst borta.
Redan i »Redogörelse för kurserna vid Västerbottens läns folkhögskola, Lantmannaskola och hushållsskola i Degerfors läsåret 1923-24 kan man se ett foto av Hartvig Brändström, Teg, iförd den första västerbottniska mansdräkten, som framställts genom folkdanslaget »Midsommarkransens» försorg. Ivrig initiativtagare till att denna dräkt uppsyddes var rektorskan Vifell i Vindeln. Vid visningen av den var man enig om att den fyllde alla anspråk: »dess intryck av kärv manlighet står i bästa överensstämmelse med karaktären hos det landskap, den skall representera.»
Denna dräkt överensstämmer i stort med dess nuvarande utseende. När dräkten beskrivs i VÄSTERBOTTEN 1940, hör till den en virkad rosa/ brun mössa, som senare under 1950-talet byttes ut mot en virkad i grönt och svart. Detta förmodligen sedan man upptäckt, att originalet till denna mössa i Nordiska museet kom från Överkalix i Norrbotten. Den grön/svarta mössan är troligen komponerad av Evert Larsson. Virkade mössor har använts också i Västerbotten, vilket framgår av bouppteckningar och ett foto från Sörfors.
Idag rekommenderas en kaskett, till dräkten, uppsydd efter något av de original som finns här i länet.
I beskrivningen 1940 omtalas, också en jacka. På ett, foto från 1938 vid Nordiska museet ser man denna jacka med tätt åtsittande liv, som slutar vid midjan och har dubbla rader av knappar. Om plaggets härkomst finns inga uppgifter. Den har ståndkrage och stora slag.  


Tillbaka ¬ Västerbottensdräkten ¬ Man ¬ Kvinna
Sidan gjord av Lars Ek 2000-09-30 © -www.folkdansaren.se