Vännen Vifast
 Domsöndagen 1988 lämnade
vännen Vifast denna världen. Vid hans begravning lördagen
före första advent talade den ortodoxe prästen
tröstens ord till oss: Vi kommer att leva genom Vifasts
välsignelser.
Nu 10 år senare känner vi hur rätt prästen
hade. Tiden med Vifast, från tidigt 60-tal fram till hösten
1988 var fylld av Vifasts gåvor främst i form av all
kunskap han delade med sig av.
Vi möttes i Juggijaur hos Måns och Leila Svartling,
där Vifast bodde i en liten barack. Gröna vågens
vagga. Oj vad där spelades! Ville, Thore m.fl. Jokkmokks
hembygdsförening blommade upp. På mötena med
bl a Stina Forsman, Hilding Ek och Vifast fördes livliga
diskussioner, ofta blev någon osams.
Stina: Hilding, om du säger att jag sagt att du ljuger,
så ljuger du! En gång hade vi sammanträde i
Tjalmejaur, dit Vifast flyttat till Inga och Edvin Stridsmans
uthuslänga. Det blev en trivsam kväll, ingen var oense,
vi sjöng och spelade. ”Slumrade toner fjärran
ur tiden”
Vifast tog fram den slumrande kunskapen. På kort tid
med början hösten 1967 följde den ena kursen efter
den andra, Vifast var läraren, hushållningssällskapet
stod för kostnaderna. Det blev näverslöjd, rotslöjd,
bandvävning, svepteknik, sömnad, växtfärgning,
dräktkunskaper, folkdans m.m.
I januari 1968 döptes vår son Dag Olov. Vifast
blev hans gudfar. Till dopkalaset hade Vifast och Stig bakat
glödkakor i vårt härbre i Saskam.
1973 flyttade Vifast till Överkalix. En stor förlust
för Jokkmokks kommun. Vi saknade honom.
Då Vifast fyllde 50 år den 18 september 1978 fick
han ett lapptäcke av oss i Jokkmokks folkdanslag. Lapparna
till detta var bitar från olika förklädeskattun,
tyger som Vifast skaffat till sina folkdansvänner. Flera
gånger varje år kom Vifast till Jokkmokk, alltid
till vintermarknaden, då han bodde hos oss och ”gu´sonen”
på Solgatan . Då stod han för en stor del av
förtäringen, borstj, smetana, piroger, hopikok, kaffeost
bröd och Samos ur silverkosa.
En tidig midsommaraftonsmorgon i början av 80-talet vaknade
vi av att någon sjöng utanför fönstret.
”Jag gjorde en fela av renaste fur…” Där
stod Vifast med cykel och en grå fullpackad sopsäck
på pakethållaren. Säcken innehöll rötter.
”Har du kommit med den där ända från Överkalix??”
”Ja int´ har jag då cyklat utan, sa Vifast.
Sån var han. Vi glömmer honom aldrig.
Jokkmokk den 11 januari 1998
Mona och Stig Lindberg
(Bildtext: Vifast som modell i Ica-förlagets dräktbok,
Mikael Segerström spelar)
Folkdansaren nr 1 1998 |